Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘tillfriskna’

Jo jag har kommit framåt och jag har tänkt mycket på bloggen men har inte känt riktigt tiden eller orken.

Kort uppföljning är att jag fick terapin EMDR och det var inga tvivel på att jag jag hade posttraumatiskstress. Jag fick till och med en mer specifik diagnos: komplex posttraumatiskstress. Terapin har dock inte riktigt på börjats men en session har vi haft och det väldigt omtumlande. Får skriva mer om det någon annan dag.

Nästa sak som är nytt är att jag nu insett på allvar att jag behöver hjälp här hemma och jag ska söka någon som heter bostöd. Så här lyder mitt brev till min arbetsterapeut som ska hjälpa mig med ansökan:

Hej!
Jag skulle ju filura lite innan vi träffas på xxx så jag skriver ned allt i ett mejl så vet jag vart filurandet finns 🙂

Så vad har jag tänkt på då? För det första så tycker jag det är konstigt att jag kan plädera för min sak och ändå ha kvar problemet. När det gäller skam biten så finns den fortfarande där men den är mer accepterad och även om jag har svårt att acceptera själva situationen så kan jag tillåta och acceptera att den finns. För övrigt så kommer jag nog aldrig riktigt acceptera att/när jag behöver hjälp även om jag ber om det men jag kan se över och acceptera att jag inte accepterar 😉

Så hur beskriver jag mitt problem? Jag kan inte mer än säga att det verkar som om jag inte vet hur man gör. Det känns lite grann som när jag fick lära mig en morgonrutin. Hur mycket jag än kämpade och försökte så lyckades jag aldrig riktigt. Ibland gick frukosten bra men då missade jag hygienen eller att klä på mig omsorgsfullt och vise versa. Men när Johan bodde hos mig i en vecka visade han hur morgonen kan se ut och han hjälpte mig att själv försöka komma på hur jag ville att min morgon skulle se ut. Nu kan jag verkligen inte säga att jag är proffs som sköter mig fläckfritt på mornarna. *ler* Tvärtom, jag slarvar fortfarande mycket men en sak lyckas jag med nästan varje dag och det är att jag får i mig frukost. Det övriga som jag har lärt mig och ibland eller rätt ofta får till, det är en bonus för mig just nu.
Detsamma gäller städningen. Jag har kämpat och kämpat utan resultat. Det känns som om jag inte gör något annat än att städa och ändå så blir det aldrig rent.
Det känns hemskt att inse sina brister och ännu värre att berätta dem för någon annan men i det här fallet så känns det nödvändigt.

Enda gångerna som det dammsugas är när något av tex glas har gått sönder eller jag byter i kattlådan. Men då blir det bara runt detta eller bara i det rummet. Dvs ungefär en gång i månaden när jag byter kattsanden om jag kommer ihåg det inom den tidsintervallen.
Skura golvet har jag aldrig gjort sen jag flyttade hit. Där jag bodde förut blev det skurat två eller tre gånger varav två av dem var av min familj som försökte hjälpa mig och den tredje var för att katten hade rivit ned cola över hela köksgolvet så jag var tvungen att skura.
I och för sig så låg jag på knä ganska många gånger i kattrummet när jag födde upp kattungarna och skurade golvet med klorin. Så det är ju konstigt att sådan städning klarar jag av likadant med kattlådan att byta kattsanden. Nu när jag skaffat fiskar så kollar jag till dem varje dag och ”städar bort” lövrester eller annat. Men mig själv liksom infinner sig aldrig.

Toaletterna blev skurade när jag flyttade in. Jag har tänkt många gånger att jag ska/måste skura dem men när jag har gjort mina behov har jag redan glömt bort det för att åter bli påmind om det nästa gång jag går på toaletten.

Disken har tack och lov förbättras eftersom här finns diskmaskin och jag är uppvuxen med en hård rutin att när man ätit ska disken in i maskinen. Problemet kommer när diskmaskinen är ren. Då hopas disken på diskbänken som en ständig påminnelse att plocka ur diskmaskinen men ändå så verkar det inte klicka förrän någon säger till mig eller jag har slut på rent i skåpen. Försökte i förra lägenheten då bara ha det nödvändigaste porslinet och besticken men det fungerade ytterst dåligt.

Tvätten fungerade utmärkt när jag flyttade in men höll bara i sig i någon vecka så nu är rentvätten i källaren och smutstvätten uppe på övervåningen. Samma sak händer här som med disken. Men många gånger fuskar jag skämmigt nog och använder hellre smutsiga kläder. För att dölja detta så försöker jag i största mån alltid desperat hitta det finaste och renaste när jag ska gå på möten. Men ibland så orkar jag inte eller så finns det helt enkelt inget rent. När jag bodde i Ulvberg så hjälpte mina grannar mig ibland och mamma lånade ofta ut in tvättmaskin när det krisade. Då sa hon helt enkelt åt mig: Gå ner och tvätta!

Det sista är egentligen inget man normalt tänker på men för mig fallerar det totalt och det är undan plockning. När man har köpt hem något från affären, kläder, pant. Ja, denna punkt är svår att beskriva men jag tror det har att göra med min fokusering och koncentration. Jag är insatt i att göra något och bär med mig detta, under vägen kommer jag på något annat jag skulle behöva göra och bestämmer mig för att göra det istället medan jag kommer ihåg det, lägger ned det jag har i händerna och strosar iväg för att återigen eventuellt göra samma sak. När jag sedan ska återgå till det jag höll på med så minns jag kanske inte det eller så vet jag inte vart sakerna jag behöver ligger någonstans för de ligger inte längre på sin plats eftersom de bar jag ju på när jag blev avbruten. Jag ska även tala om att detta blir bättre och bättre för förut så blev inget gjort pga detta. Men nu så kan jag säga tex om Johan kommer på besök eller han vill prata med mig, att jag ska göra klart det jag för ögonblicket gör.

Kort och gott kan jag beskriva mitt problem så här: När det är fint på ett ställe som jag lyckats städa tex köksbänken. Så fallerar det när jag ska börja städa på nästa ställe.
Trots hjälp och många storröjningar så klara jag inte av att upprätthålla städningen.
Därför har jag också bestämt att har jag satt mig i skiten får jag själv ta mig därifrån= ingen storröjning
För jag klarar ju ändå inte av att upprätthålla den.
Varför vet jag inte och detta är otroligt frustrerande eftersom jag vill verkligen göra något åt det men kan inte. Det låter så enkelt när man pratar om det och när mina nära och kära tjatar på mig och talar om för mig hur jag ska göra men ändå så ser det ut som det gör. Så det är ju inte så konstigt om man känner sig misslyckad och skäms. För det är ju så enkelt, eller?

Kramar xxx

Så så ser mitt liv ut just nu. Tackar så mycket för att ljuset äntligen har kommit tillbaka för jag börjar få mycket mer energi. Tillsammans med ljuset och allt som händer runt omkring mig så känns det som ett jättekliv framåt!

Read Full Post »

Så sitter jag nu här och känner mig helt plötsligt jätte ensam. Efter ett samtal med min pojkvän känns det lite bättre och jag kom framtill att det är nog bra ändå att jag känner som jag gör.
Det är ju ändå ett friskhetstecken. Ett tecken på att jag håller på att gå vidare med mitt liv. För nu bryr jag mig igen det är därför jag känner mig ensam. Efter år av isolering vill jag nu ut och träffa folk, jag vill ha människor runt omkring mig och jag vill dela mitt liv.

Read Full Post »

Older Posts »