Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘sjukdom’

Jag hatar verkligen politik och känner stor ångest inför valet idag. Hur ska lilla jag kunna påverka och veta vad min röst leder till, känns det som.
Jag är faktiskt inte nöjd med något parti och eftersom jag inte gillar att prata politik så ska jag heller inte gå in närmare på det.
Jag tycker dock det är skrämmande hur politiken kan drabba människor. Läste en sådan fruktansvärt hemskt inlägg för några dagar sen.
Tristessa pratar också mycket om detta om hur politiken drabbar oss. Jag själv blir bara så trött när jag tänker på allt eftersom jag själv också har drabbats flera gånger och är ständigt orolig över vad som ska hända.
Det jag tycker är svårast med nyvalet och allt det innebär att man vet inte om de faktiskt menar vad de säger. Jag läste en artikel i kommunals tidning om vad som lovats innan förra valet och vad som hänt dessa år. Det hela visade sig vara katastrofala följder i form av att folk fick sparken istället för att det skulle bli fler jobb som mo(r)deraterna lovat.
Ja jag skriver så för att visst fick säkert några det bättre med regeringsskiftet. Men de flesta jag pratat med har fått det sämre. Trots att de tillhörde den grupp som utlovades ett bättre liv med mer pengar.
Sen att inte tänka på alla sjuka som drabbats så hårt av detta. Jag förstår det med strängare regler och så men jag trodde det gällde för att få bort fuskare från försäkringskassan, de som egentligen inte hörde hemma där, inte de som faktiskt är sjuka.

Idag (21/9) vet jag att oron fortsätter, ovissheten är ännu större och oron för de runt omkring mig nu när de blå får fortsätta ha makten.
Hörde nyss på radion att det kan räcka med tusen röster till de blå så får de hel majoritet.

Annonser

Read Full Post »

Jag hatar verkligen politik och känner stor ångest inför valet idag. Hur ska lilla jag kunna påverka och veta vad min röst leder till, känns det som.
Jag är faktiskt inte nöjd med något parti och eftersom jag inte gillar att prata politik så ska jag heller inte gå in närmare på det.
Jag tycker dock det är skrämmande hur politiken kan drabba människor. Läste en sådan fruktansvärt hemskt inlägg igår.
Tristessa pratar också mycket om detta om hur politiken drabbar oss. Jag själv blir bara så trött när jag tänker på allt eftersom jag själv också har drabbats flera gånger.
Det jag tycker är svårast med nyvalet och allt det innebär att man vet inte om de faktiskt menar vad de säger. Jag läste en artikel i kommunals tidning om vad som lovats innan förra valet och vad som hänt dessa år. Det hela visade sig vara katastrofala följder i form av att folk fick sparken istället för att det skulle bli fler jobb som mo(r)deraterna lovat.
Ja jag skriver så för att visst fick säkert några det bättre med regeringsskiftet. Men de flesta jag pratat med har fått det sämre. Trots att de tillhörde den grupp som utlovades ett bättre liv med mer pengar.
Sen att inte tänka på alla sjuka som drabbats så hårt av detta.

Read Full Post »

Nej det tar aldrig slut även om det både är positiva och negativa saker.

Så har det tillkommit ännu mera mediciner i mitt liv. Fick nyligen diagnosen, eller vad det kallas för, PCO:s.
Visste i och för sig i stort sett redan att jag hade det men har inte haft energi att reda ut det och få behandling. Men nu så har både p-piller blivit introducerat och någon slags diabetes medicin som ska hjälpa till med hormonerna. Har inte märkt någon större skillnad just nu mer än att jag verkligen måste vara noga med mattiderna, att äta och att jag mår illa hela tiden.

För att helt byta samtalsämne vill jag bara tala om att min lilla systeryster väntar barn!!! Känns helt omtumlande. Jag är både glad och avundsjuk samtidigt men mest glad. Det är liksom svårt att föreställa sig att om bara några månader så kommer hon vara tjock och sen kommer det komma ett nytt litet pyre!

När det gäller min PTSD kan jag tala om att jag hittat två stycken nya känslopersoner. Den ena har jag bara hört en gång och det var en förvånansvärt mogen kvinna. Den andra är ett hopplöst fall. Nä allvarligt faktiskt när allt känns som om jag inte kommer något längre dyker denna person upp och bara gråter och gråter. Hon har inte fått någon röst ännu.
I övrigt så kämpar jag just nu med min åttaårige känsloperson som jag just lärt tala. Håller på att träna mig i konflikter och inte låta henne ta över utan att man faktiskt kan prata i konflikter eller bara lämna dem. Svårt svårt men ganska spännande samtidigt.

Read Full Post »

Är så trött så trött men har absolut ingen anledning att vara det. Är bara helt slut både fysiskt och psykiskt. Ingen ork till att laga mat eller ens duscha, det bara emot.
Har grymt ont i magen över morgondagen. Ska träffa ytterligare en ny läkare men inte nog med det utan det är en ny instans också. Är ju snart 25 och då blir man förflyttad. Är så grymt less på alla Sveriges system. Vissa av dem borde verkligen ses över.
Jag har varit sjukskriven i fyra eller fem år men under denna tid så har jag varken haft en fast läkare, fast handläggare på försäkringskassan eller en fast samtalskontakt under en längre tid. Är inte det lite konstigt?
Många gånger undrar jag om det inte är allt detta som bidrar till att man aldrig kommer framåt eller att det gå så långsamt med tillfrisknandet.
För hur ska man kunna koncentrera sig på sig själv och sitt mående när all energi går åt att samordna och organisera upp vitala delar för att överleva?
Många anser att det är jobbigt med livet och alla trådar man ska binda ihop när man är frisk och mår bra. Men hur är det då inte för oss andra som inte är friska eller kanske inte mår så bra men ändå har ännu fler trådar att binda ihop. Dessutom så är det många som saknar det sociala stödet som de flesta har på grund av att de blir isolerad av sin sjukdom.
Allt det här gör mig fruktansvärt förbannad rent ut sagt.
Det tog mig tre år innan jag fick något stöd överhuvudtaget och det är till och med skrivet i min diagnos att jag behöver extra stöd för att samordna allt detta. Tre år är väldigt lång tid. Som tur var så hjälpte min mor mig väldigt mycket men som också skapade ett beroende och underkastelse.
När jag fick hjälp från annat håll utanför familjen lyftes en stor börda från mina axlar.
Detta borde finnas för alla som blir sjuka och det borde definitivt finnas för de som blir eller är psykiskt sjuka.

En del som faktiskt hjälper har jag märkt är en sån liten sak som att kunna skriva här. Oavsett om någon läser det eller inte så har jag iallafall fått kommit ut med min åsikt.

Read Full Post »