Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘människor’

Ja hur bär man sig åt när någon inte längre vill kännas vid en? När människor väljer att gå en annan väg är det tufft att stå kvar ensam. Jag kämpar mest med mina egna tankar om vad jag gjort för fel. Varför vill denna person inte längre vara med mig?
Många år har jag funderat på detta och speciellt när situationen uppkommit. Det är inte förrän nu som jag sakta börjar förstå att det är så det ser ut och att det inte alls behöver vara mitt fel eller någon annans heller för den delen. Jag antar att det beror mycket på min bakgrund att jag klandrar mig själv. MrX talade ju ofta om för mig att jag var oduglig och han kunde inte förstå att någon ens ville vara i min närhet. Det är inte förrän jag har fått lite perspektiv på det hela som jag förstår att allt inte hänger på mig.
Alla har rätten att få vara sig själva och passar det inte någon så är det deras problem. Kan låta uppkäftigt men man får se det med ett öppet sinne. För om jag accepterar alla andra utan problem så borde ju även någon acceptera och respektera mig.

Annonser

Read Full Post »

Om din kille säger att du är en sjua utav tio möjliga hur skulle du reagera? Ni har dessutom haft en stark diskussion där han talar om att han tycker om dig men han kan inte bortse från dina fel och brister.

Vi hade en hetsig diskussion om att han inte längre ville vara tillsammans med mig men han tycker fortfarande om mig och vill vara med mig. Jag funderar fortfarande på allt han sa och inte sa.
Om man tycker om någon då räknas väl de negativa sidorna med också eller?
Jag tycker om honom fruktansvärt mycket trots hans fel och brister. Alla hans sidor är ju saker som gör honom till just den han är, en unik människa. Det ser man ju ganska snabbt eller det gör jag i alla fall, om de negativa sidorna väger över. Ja men då kanske inte det är så mycket att satsa på.

Bröt ihop totalt igår och kände mig som världens mest förlorade och värdelösaste människa. Jag såg hur människor lämnat mig under livets gång för att de inte tycker om eller inte trivs med den jag är. Efter jag var med om det jag varit med om och fått min posttraumatiska stress så har ju saken bara blivit värre. Ingen förstår eller kan sätta sig in i det jag varit med om vilket resulterar i att de inte förstår varför jag är som jag är. Att jag agerar på ett speciellt sätt i vissa situationer, att vissa saker fungerar ibland och ibland inte alls.
Jag grät verkligen ur hjärtat och kände mig förtvivlad om inte den här människan tycker om mig för den jag är och han har ändå känt mig så länge och vet verkligen vem jag är. Vem ska då kunna tycka om mig? Om han helt plötsligt känner att nu är det för mycket. Hur ska jag då kunna känna mig trygg i ett förhållande igen?
Detta är trots allt inte första gången det händer och jag vet inte om jag skulle kunnat hantera det bättre om det hade varit det. För två år sedan blev jag tillsagd att jag inte dög. Att han orkade inte med mig längre. Det sved men jag insåg också att han inte var värd att gråtas över för han var egentligen inte världens bästa människa. Men nu var det mannen jag verkligen älskar och har älskat under en lång tid som slängde samma sak i ansiktet på mig. Det var inte lika lätt att ta.

Jag jobbar för fullt med mig själv att försöka acceptera all min problematik men jag måste också tampas med mina medmänniskor och deras syn på saken. Jag har mött människor som praktiskt tagit sagt till mig att ta mig i kragen och skärpa mig. Skaffa dig ett jobb för fasen, ungefär.
Om det ändå vore så enkelt tror ni inte jag hade gjort det då? Tror människor att man är rik när man är arbetslös sjukskriven? Att man mår bra av att bara gå hemma och inte veta hur ens framtid ser ut eller hur man ska göra för att må bättre? Skulle jag vetat det skulle jag ha gjort det.
Jag är trött på människor som inte förstår, som inte ens vill förstå utan bara rynkar på näsan och tittar snett på en. Varje dag är en kamp för mitt liv och igår fick jag all skit kastad över mig. Det känns som om folk tror att man ljuger eller hittar på sina krämpor och besvär.
Igår gick dock ett stort ljus upp för mig. Jag har fått hört så mycket att jag mår mycket bättre och fungerar mycket bättre än vad jag egentligen gör. Så till sist har jag verkligen trott på vad de säger. Jag har trott att jag verkligen hittar på att jag inte minns, att jag mår dåligt för att folk ska tycka synd om mig och jag ska slippa jobba.
Men igår så såg jag mitt inre jag för en kort stund och jag förstod att det är inte mitt fel.
Det är inte mitt fel att jag är som jag är.
Det är inte mitt fel att människor inte kan förstå mitt öde.
Det är inte mitt fel att världen ser ut som den gör.
Ingenting är mitt fel för jag gör så gott jag kan.
Jag är helt ärlig och står naken inför det som komma skall.
Jag är oskyldig och ren från skuld.

Read Full Post »

Så sitter jag nu här och känner mig helt plötsligt jätte ensam. Efter ett samtal med min pojkvän känns det lite bättre och jag kom framtill att det är nog bra ändå att jag känner som jag gör.
Det är ju ändå ett friskhetstecken. Ett tecken på att jag håller på att gå vidare med mitt liv. För nu bryr jag mig igen det är därför jag känner mig ensam. Efter år av isolering vill jag nu ut och träffa folk, jag vill ha människor runt omkring mig och jag vill dela mitt liv.

Read Full Post »

Är jag rädd för att vara ensam?
Är jag rädd att bli utan närhet?
Vad är det med mina val av människor runt omkring mig?
Verkar som att jag ständigt ser ned på mig själv och minimerar mitt eget värde.
Nu är jag där igen… trodde inte det men nu när jag fått en klarare bild så verkar det inte bättre.
Men ingen kan ju veta hur än människa är innan man lärt känna dem. Alla förtjänar ju ändå en slags prövotid.

Jag tror att prövotiden för den här människan är ute nu. Har vänt och vridit på problemet/problemen men inte fått någon riktigt rätsida på någonting. Svar har jag fått men stått lika förvirrad efteråt i alla fall. Jag är för lätt smickrad helt enkelt. Var bara tillmötesgående så lägger jag mig snällt ned igen.

Jag blir besviken på mig själv som låter mig utnyttjas så.

Sanning eller lögn?

I övrigt har det varit en underbar dag. Är så glad för det var längesen jag hade EN bra dag och nu har jag haft TRE på rad!

Read Full Post »