Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘mående’

Mina tankar går till Tristessa idag och jag hoppas hon mår bra trots allt hon kämpar mot och för.
Jag har egentligen inget speciellt att skriva om men känner att jag måste få ventilera lite grann.
Har den senaste tiden känt mig så trött och lite deppig. Har fått förslag från olika håll men inget som har hjälpt så där mirakulöst. Vet inte om det kanske är förkylning på gång eller om det kan vara för att det har hänt så mycket på sistone.
Nu har jag äntligen fått beslutet om daglig verksamhet i alla fall. Tror jag, för handläggaren var väldigt kryptisk på telefonen men i papperna står det ”bifalles” och tydligen ska det betyda grönt ljus. Så nu återstår fortsatt väntan i detta byråkratiska maskineri. Beslutet ska komma fram till nästa instans som ska ta beslut om när och hur de ska träffa mig för att göra en vidare bedömning som skickas vidare osv.
Som sagt det där med byråkrati är inte att leka med. Det är bara att sitta lugnt och stilla medan deras kvarnar sakta maler på.

Jag har liksom tappat energin till att överhuvudtaget engagera mig i vad som sker. Försöker fokusera på att kliva upp på morgonen, äta frukost, äta lunch, äta middag och sedan gå och lägga mig. Sen tillkommer det duscha, gå på möten och lite annat smått och gått däremellan men det har inte så stor betydelse det liksom kommer ändå som vågorna mot en strand, om och om igen utan att jag behöver direkt göra något.

Har någon något bra tips för att bryta denna tristess och deppighet så kom gärna med förslag för mina har tagit slut för längesedan.

Read Full Post »

Krypande ångest

Vad gör man när ångesten kommer smygande? Nätterna blir längre, dagarna kortare. Allt går som i slowmotion och ibland står man bara där mitt på köksgolvet, stirrandes ut i tomma intet. Jag klarar liksom inte att ta mig något för. Jag vill bara att tiden ska gå så jag får må bra igen. Om jag blundar riktigt hårt och drar täcket över huvudet, kommer allt vara bra igen då när jag vaknar?
Troligen inte men man kan ju alltid hoppas.
Det jag tycker är jobbigast med all denna ångest det är att man få kämpa så mycket med att komma upp till ytan men man sjunker snabbare än en blytyngd. Det känns så orättvist liksom. Att man måste kämpa så mycket för att få må bra ett tag men ett litet snedsteg är allt som behövs så ligger man där nere på botten igen.

Read Full Post »

Older Posts »