Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘lösning’

Jag känner att jag måste avveckla mitt beteende att hela tiden följa människor. Istället måste jag utveckla min egen vilja och omdöme för saker och ting.
Jag är så otroligt trött och ledsen. Igår var första gången på väldigt länge som jag hade en självmordstanke igen. Okej jag vet, grammatiken blev helt fel där men det får gå ändå.
I vilket fall som helst så verkar jag helt nedbruten. Jag förstår verkligen inte varför jag inte tar hand om mig själv. Min pojkvän påpekar ständigt att jag inte tar det på allvar men när mina tankar börjar vandra åt det mörkare hållet så tar jag det på största allvar. Då om någon gång vet jag verkligen att något är fruktansvärt fel och att så ska man inte behöva må. Det är tråkigt dock att det ska behöva gå så långt innan jag ser det. Eller snarare sagt innan jag verkligen hörsammar tecknen på att jag mår dåligt av det jag håller på med.
Så vad håller jag på med då? Till att börja med så slarvar jag åter igen med både mat och medicinen. Jag tar medicinen men tiderna blir oftast helt förskjutna. Disken hopar sig i högar och skulle jag inte ha min snälla pojkvän så vette gudarna hur det skulle sett ut här då. Tvätten existerar inte ens. Alla kläder ligger huller om buller över hela lägenheten, på golvet eller på möbler. Hygienen missköts också totalt.
Nu är det väl egentligen fel att säga att det är det som jag håller på med utan det jag räknat upp ovan är resultatet av mitt dåliga mående.
Så jag försöker igen. Vad håller jag på med?
Jag gör allt annat, för alla andra, än någonting som har med mig att göra överhuvudtaget. Sen har vi stress, stress och återigen stress. Även om en människa utifrån skulle säga att jag lever ett lugnt liv så upplever jag det själv som att jag aldrig får en lugn stund för mig själv.
När jag inte fick igång snöslungan för någon dag sedan så bröt jag totalt ihop och öste ur mig allt på min pojkvän. Jag grät och var helt förtvivlad. Jag kände mig totalt misslyckad helt enkelt. Här hade jag ett ansvar att sköta snöröjningen och jag klarade inte ens av att få igång snöslungan.
Detta beteende vill jag förändra. Jag vill istället få mer tid till mig själv och kunna samt klara av att fokusera på mig själv. Hur jag ska lösa den gåtan har jag dock inte riktigt listat ut ännu.
Det är nämligen så här att jag är vaktmästare åt mina föräldrar för de äger ett litet hyreshus för fyra familjer. Men detta är för tungt för mig och jag har sagt till flera gånger ända sen jag flyttade hit att det inte fungerar. Först bad jag om hjälp för att få det att fungera men det fick jag inte. Sen sa jag helt enkelt upp mig och förklarade att de inte hjälpt mig och nu orkade jag inte längre. De svarade med att jag förstorade upp allting och att det inte alls var något tungt eller ansvarsfullt arbete. Det fungerade bra nån vecka och sen var karusellen igång igen. Detta har nu pågått sen juni, det är alltså över ett halvår, utan förbättring.
Jag känner att jag svikit mig själv och alla i min omgivning, försäkringskassan, pojkvännen, familjen, grannarna, sjukvården och minerva. Alla av olika anledningar men ändå ett misslyckande.
Störst av allt känner jag att jag svikit mitt tillfrisknande genom att ägna mig åt sånt som gör mig sjuk istället. Men hur jag ska bryta allt detta vet jag inte riktigt.
Har funderat på olika varianter: avsäga mig rollen som vaktmästare, flytta härifrån, bita ihop och försöka ändå eller hoppas på att någon annan lösning ska dyka upp. Eftersom två av dessa alternativ är i stort sett helt uteslutna så återstår bara flyttning eller att någon mirakulös lösning ska uppenbara sig. Jag vill verkligen inte flytta så jag har väl mer eller mindre blundat för problemet och hoppats på sista alternativet. Nu brukar det ju inte dyka upp lösningar så där på beställning och hitintills har det ju heller inte gjort det så jag vet inte vad jag ska ta mig till. Min största önskan är att allt bara ska lösa sig. Att jag slipper ansvaret som vaktmästare utan komplikationer och att jag ska kunna bo kvar här i frid och fröjd.
Jag har sagt av mig praktik för att jag skulle kunna återhämta mig och fokusera på bara mig själv, där ligger det största missnöjet med mig själv att jag inte gjort det. Istället trasslade jag in mig i detta som ledde till en total uttömning av energi så jag till och med backar i min utveckling. Detta är för mig en stor sorg.
Detta måste verkligen förändras! Men hur?

Annonser

Read Full Post »

Nu har jag sån där fruktansvärd ångest igen. Det värsta är egentligen inte själva ångesten och att det kryper i kroppen. Det värsta är att jag inte vet hur jag ska bli av med den eller vad som orsakar den.
Har suttit ned nu och gjort en tankekarta över allt som ligger och gror i huvudet. Som vanligt så var det en hel del. Något nytt som dock kom upp och som tog upp en väldigt stor del dessutom var rädsla. Rädsla och stress.
Jag kom fram till att jag känner mig väldigt stressad men utan någon riktigt orsak förutom allt som snurrar i huvudet. Stressen leder till rädsla. Jag känner mig rädd och osäker. Men varför och vad gör man åt det?

Read Full Post »

Man säger ju att den som söker skall finna. Jag har sökt med ljus och lykta efter massor av saker i flera år men inget funnit. Så kommer Han in i mitt liv och helt plötsligt så vet jag allt jag behöver veta och mer där till. Det värsta eller det bästa, beror på hur man ser på det, är att jag egentligen hela tiden vetat. Att jag kommit fram till allt egentligen helt själv och egentligen, som sagt, redan vetat allt detta väldigt länge.
Varför är det då så svårt att förändra sig själv? Du har bara din egen syn på saken och det är väldigt svårt att gå runt sina egna tankar. Speciellt om man inte ens vill veta eller tycker det är för jobbigt att ta tag i det.
Så nu vet jag varför eller, riktigt så enkelt är det väl inte men jag vet orsak och verkan på det mesta. Nu måste jag bara komma på en lämplig lösning.
Egentligen så vet jag redan lösningen också precis som allt annat som jag redan visste. Det är bara det att jag vill inte inse det. Min hjärna tycker att just nu så är det där för smärtsamt och för tufft att ta tag i. Men det känns ändå lite bättre att jag vet att det ligger där inne någonstans.

Det är väldigt spännande att se hur olika jag reagerar på ett och samma budskap beroende på hur det förs fram.
Det här är inget nytt problem som uppkommit. Oh nej det vore alldeles för enkelt. Detta problem kommer från vaggan, ur modersmjölken, min uppfostran. Ja, hela mitt tankesätt måste brytas för att jag ska få någon lösning på mitt problem.
Hittade ett väldigt bra ordspråk alldeles nyss som jag tycker stämmer väligt bra :
”Många problem verkar olösliga, eftersom vi inriktar oss på problemet istället för lösningen.”
Så om jag bara kunde komma förbi problemtänket så finner jag lösningen. Det är iallafall min personliga åsikt om det hela. Det och att jag måste tänka mer på mig själv istället för andra.

Read Full Post »