Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘katt’

Idag kände jag kattungarna sparka i min misses mage. Två små duttar i min handflata.
Jag börjar redan oroa mig inför den stundande förlossningen. Vart kommer hon att föda? Vart ska jag låta kattungarna få vara? Hur kommer min hund och min andra katt reagera på de nya familjemedlemmarna? Kommer allt bli bra? Men framför allt om jag kommer få iväg kattungarna.

Min egen utveckling går desto värre långsammare nu. Eller egentligen inte. Mycket har hänt men det känns som om man står stilla. Jag vill liksom iväg, vidare, bort från det dåliga till något bättre. Men det är svårt att ta in allt som hänt under den senaste månaden och faktiskt acceptera att det är därför det går lite trögare nu och att energin är låg.

Ohh! Jag måste bara berätta att jag spelat min första bouletävling. Det gick inte så bra men jag är stolt över min prestation.

Annonser

Read Full Post »

Det börjar dra ihop sig nu.
Kände idag för första gången riktigt äkta julstämning. Satt och pillade ihop mina föräldrars julklapp med en massa ljus tända och en knastrande brasa. Urmysigt faktiskt. Sen åt jag en liten hemmagjord jul tallrik med kokt potatis, gravad lax, leverpastej och lite kokt skinka. Under tiden jag åt tittade jag även på julkalendern så det kunde nog inte bli mer juligt. Vet inte riktigt men jag borde egentligen vara stressad för jag har inte slagit in klapparna och till min ena syster vet jag fortfarande inte vad jag skulle ge till julklapp.
Men det är precis som att jag är för trött eller för sliten för att ens orka bry mig. Det låter kanske negativt men jag tycker inte det. Jag känner bara mig helt lugn och lallar på med mitt ungefär. Har ägnat lång tid med kattungarna idag. Satt bara och tittade på dem medan de diade. Finns det något mer rofyllt?
Nää jag kan nog inte säga att jag är stressad. Tvärtom jag tror att jag njuter faktiskt! Snön har kommit, hela familjen är samlad och jag känner mig lite mindre tyngd av kattproblemen. Känns som jag lever livet som jag vill göra det. Med betoning på jag. Idag är nog första dagen på väldigt länge som jag kunnat sätta mig ned och inte få dåligt samvete över allt annat jag inte gör för ögonblicket utan faktiskt kunna koncentrera mig på det jag gör.
Vad är det som är annorlunda? Hur kom jag fram hit?
Det är frågor jag måste ha svar på känns det som. För denna känsla vill jag behålla.
Hur kommer det sig att jag helt plötsligt inte bryr mig om allt och ingenting längre? Jag känner ju att de finns där inom mig men ett tjockt täcke av lugn och ja jag vet inte riktigt vad det är. Stiltje kanske?
Känns lite som om världen stannat just nu för nu är det jullov. Stannat och håller andan i väntan på det osm komma skall. Lugnet före stormen kanske? De flesta tycker ju inte om julen för den är så stressande så det kanske är därför det är så lugnt så här innan för att alla försöker samla energi inför den stora dagen.
Jag gillar det iallafall för att jag har för en gångs skull stilla, lugn och ro.

Read Full Post »

Efter en vecka full med mardrömmar om mr X och knappt någon sömn så blev jag tvungen att ta hand om en katt som väntade ungar. Mitt ex kom fram till att det nog inte var någon bra ide att hon skulle få kattungar igen och därför blev jag ansvarig för att hon skulle få det någorlunda bra. Fick henne en dag tidigare än vad vi planerat så jag var tvungen att snabbt göra i ordning rummet som jag hade tänkt hon skulle få bo i. Jag räknade att hon skulle få ungarna runt den sista november så jag var mycket orolig över att vi flyttade henne så sent i graviditeten. Hon var inte alls glad över att hon tvingades flytta men väl på plats så lugnade hon snabbt ner sig. Verkade nästan som hon tyckte det var skönt att flytta nu när hon visste vart hon hamnat.
Sotis som denna underbara katt heter var egentligen min katt från början som jag tagit hand om för att annars skulle hon bli avlivad. När jag flyttade ifrån mitt ex så hade jag ingen möjlighet att låta henne vara utekatt längre så då fick han ta över vårdnaden om henne. Han kastrerade henne aldrig för att han ville ha en kull på henne innan. Hon fick en kull och jag var dit och tittade till henne och ungarna ganska ofta. Jag blev otroligt ledsen för han hade stängt in henne och ungarna i sovrummet. Inget ljus för där finns bara ett pyttelitet fönster. En överfull kattlåda som stank fruktansvärt. Men ungarna klarade sig och sen var det inge mer med det.
Så fick jag höra för ungefär en månad sen att nu var det dags igen och han klagade över hur jobbigt det skulle bli. Jag ifrågasatte varför han inte hade kastrerat henne som han lovat men det var bara undanflykter och prat om att pengar saknades. Jag visste inte riktigt vad jag skulle göra eftersom jag redan har en katt och hund så kan man ju inte bara skaffa en till så där. Speciellt inte en fullvuxen katt som väntar ungar dessutom.
Så för en vecka sen ringde han och var riktigt bekymrad. Han visste inte vad han skulle ta sig till med henne och hon var ju så tjock. Han hade återigen blivit tillsammans med tjejen 30 mil bort så vad skulle han göra när kattungarna kom. Jag blev så fruktansvärt arg och jag önskar nu att jag verkligen läst lusen av honom men sån är inte jag. Jag låg sömnlös den natten och funderade hur det skulle gå för min stackars Sotis.
På morgonen så ringde jag till honom och lämnade ett meddelande. Antingen gav han mig nyckeln till huset så jag kunde komma och gå som jag ville och ta hand om katten och ungarna eller så gav han mig Sotis tills ungarna blivit så stora att jag kunde ge bort dem så fick han tillbaka henne sen.
Det blev ju naturligtvis det senare alternativet vilket jag redan hade räknat med. Vi bestämde torsdag så jag hade tid på mig att göra i ordning innan hon kom.
Jag har en ganska unghund som inte direkt är så förtjust i konkurrens så grindar var tvungen att sättas upp och rummet måste ställas i ordning med bädd, mat och kattlåda.
Så ringer han samma dag (onsdag) och säger att hon börjar bete sig väldigt konstigt och det går nog inte att lämna henne dagen efter för han har inte tid. Jag förstår på en gång vad han är ute efter och spelar med. Jag sa att han kunde lämna henne hos mig redan ikväll men att jag måste i så fall skynda mig så jag hann göra i ordning i alla fall lite så det inte blir så stressigt för henne. Nä det gick inte då måste han lämna henne nu innan han åkte till jobbet. Jag kommer om fem tio minuter, sa han. Jag fick is i magen. Det var ju bara att ställa upp, tänkte jag annars föder hon väl hemma hos honom så blir det ännu värre än förra gången hon fick ungar. Skyndar mig och letar efter provisoriska grindar och något hon kan ligga på. Det gick fem minuter sen ringde han och talade om att an stod utanför. Jag tog ett lakan med mig ned så jag skulle kunna lyfta henne. Man måste nämligen vara väldigt försiktig när man lyfter en gravidkatt speciellt i slutet.
Ett blodigt ex mötte mig vid bilen. Tydligen hade han itne direkt varit så försiktig när han lyft henne så hon hade klöst honom för sitt liv. Man såg på henne hur stressad hon var. Jag gick in i bilen och pratade lugnt med henne. Exet hade inte hittat kattburen så hon var lös i bilen. Jag la lakanet runt henne och lyfte henne försiktigt. Hon blev rädd och försökte klättra över min axel men jag tog henne lugnt i nackskinnet och höll mjukt fast henne. Då lugnade hon sig och tryckte sig mot min kropp istället. Jag började nästan gråta när jag kände hur rädd och förvirrad hon var. Hur kunde mitt ex göra så här mot vår katt. Jag bar upp henne i lägenheten och hon började genast stryka sig mot våra ben.
Jag ägnade resten av kvällen åt att göra det så mysigt som möjligt åt henne. På kvällen dagen efter (torsdag) började hon jama så konstigt. Jag sov med henne under natten så hon inte skulle känna sig ensam och om kattungarna var på väg. Jag vaknade flera gånger under natten av att hon jamade men inga kattungar. På morgonen så var hennes mage stenhård och jag bestämde mig för att avboka mitt besök på sjukhuset för nu var nog kattungarna på väg. Min granne kom in och tittade till henne för hon har haft hand om många katter som fött ungar. Men hon sa att det blev nog inga kattungar förrän efter helgen.
Jag kände ändå på mig att det nog snart var dags, kanske inte nu men någon gång under helgen. Var med min syster hela dagen och tittade till Sotis lite då och då. Hon hade blivit mycket lugnare även om hon letade efter en bäddplats frenetiskt. När jag kom upp på kvällen vid nio så hörde jag något konstigt pipande. Jag gick dit och kollade och då hade hon fött en söt liten kattunge. Två timmar tog det sen låg fyra små söta mirakel där i min garderob. Hon slickade och kurrade. Hon såg riktigt stolt ut där hon låg och jag vet inte om ag inbillar mig men det var precis som att hon väntat på att jag skulle komma för hon visade verkligen sin uppskattning genom att titta på mig och snabbt gosa med mig innan det var dags för nästa. Så den 27/11-09 mellan klockan 21:00 och 23:00 föddes de. jag har kollat könen och jag tror det är tre honor och en hane. Bilder kommer senare. Det fantastiska är att Sotis verkligen litar på mig. Trodde först det berodde på att jag kanske gjorde något fel eller så men jag märkte ett tydligt förändrat beteende när någon annan gick in i rummet.
Det jag märkt är att när jag kommer och tittar till dem så passar hon på och går och äter och går på lådan medan jag håller en koll på ungarna. Hon är dock inte så försiktig för hon spatserar rakt ut ur garderoben med ungarna hängande under sig som tappar taget en efter en och hamnar på golvet om de har otur.

Så jag antar att man visst kan ta hem en fullvuxen katt som väntar ungar till ett hem som redan har en unghund och en katt bara man kan anpassa sig och är lite uppfinningsrik.

Read Full Post »

Ja man säger ju att alla saker kommer i tre inte bara de bra sakerna.
Har verkligen försökt ut till det yttersta att vara till lags och bete mig rätt men det funkar inte iallafall.
Trodde verkligen att jag kände denna människa. Men det gick käpp rätt åt, ja, ett annat håll iallafall.
Den här personen har betytt allt för mig under väldigt lång tid och jag trodde jag också gjorde det faktiskt.
Men nu när jag verkligen satsar allt och verkligen kämpar med att vara öppen, kämpar mot mina demoner, kämpar med mig själv, då spelar det ingen roll. Jag förstår verkligen inte. Visst har jag varit förvirrad i förhållanden men detta tar verkligen priset. Jag vet varken ut eller in. Han släpper inte in mig.
Så många dubbelmeningar. Ena handen vinkar ivrigt in mig medan den andra hindrar mig från att ta mig in.

Men en sak är säker även fast tårarna strömmar ned för mina kinder så vägrar jag gråta. Det spelar ingen roll, det är orättvist. Ja jag säger det nu som jag så ofta känt och tyckt. Livet är orättvist.

För bara några timmar sen var jag lycklig och glad.
Skulle åka till stugan till mina föräldrar. Så ringer du och ber mig komma för du mår inte så bra.
Jag skulle lyssnat på min systers råd. Jag skulle åkt till stugan. Men jag tycker om dig så och tänker att jag åker till stugan imorgon istället. Detta ångrar jag nu. För jag vet att jag inte kommer orka till stugan. Så nu blev jag utan två saker. Eller egentligen tre, du, stugan och min lilla gnutta ork jag hade kvar.

Jag förstår verkligen inte hur killar fungerar. Jag ska nog bli eremit med elva katter och en hund istället tror jag. Verkar minst smärtsamt så.

Vem ska jag nu se på scrubs med?

Read Full Post »