Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘flytt’

Jag trodde att jag verkligen hade förberett mig på flytten och allt vad det innebar med mående och ork men icke. Flyttade i Lördags och har inte riktigt hunnit vila än. I morse så hade jag inget val upptäckte jag när jag vaknade. Jag kunde knappt röra mig och jag var helt borta i huvudet av trötthet. Klev ändå upp efter mycket kämpande för att bara upptäcka att jag knappt kunde stå på benen. Hela världen hade förvandlats till en karusell. Bet ihop och tog ut hunden på en kortare promenad, skottade av bron och soptunnan sen gick jag in för att försöka få i mig föda.
Jag satt vid köksbordet fram till halv tre. Var som en zombie som inte kunde göra något annat än att bara sitt och ta det lugnt. Till sist gjorde jag ändå en kraft ansträngning och gick hela vägen upp till övervåningen för att sätta mig framför tv:n istället.
Ja jag vet det kan låta patetiskt men det är allt jag orkat med idag. Min syster och hennes ”kille” var på besök så efter det åkte jag ned till ica för jag kände att jag behövde mjölk och godis.
Nu har jag hamnat i den där svackan där jag bar tycker synd om mig själv och finner ingen mening med något. En stor tröst i det hela är att jag vet att det går över. Tillåter jag mig dessutom att verkligen vältra mig i detta tyck synd om mig så går det över snabbare, helt sjukt men det fungerar.
Dock så kan ju inte allt fungera som man tänkt sig. När jag var på Ica så mötte jag mr X. Tror inte han såg mig men det räckte för mig att jag såg honom för jag blev helt tom inombords. Det kändes som om någon ryckte undan mattan under mina fötter och att jag bara föll och föll. Just nu känner jag att jag bara vill försvinna, sluta kämpa och bara få lägga mig ned och dö. Många tvivel och frågor snurrar i mitt huvud som hur jag ska klara av att gå vidare när allt som behövs är att någon liknar honom eller att jag ser en skymt av honom så är jag tillbaka på ruta ett.
Nu är jag orättvis för visst är det så men jag återhämtar mig mycket fortare nu än vad jag gjorde förut. Men trots att fem år har gått så verkar greppet om mig inte släppa. Det värsta av allt är att allt bara är i mitt huvud. Att det är jag själv som håller mig fången.
Nä nu ska jag gå till vardagsrummet bunkra upp med mitt godis och titta på tv för att glömma omvärlden en stund och vältra mig i min sorg om mig själv.
Låter inte bra men jag lovar att det fungerar. I morgon är en ny dag och då får jag börja om men nya förutsättningar.

Annonser

Read Full Post »

Trött

Jag är så trött så jag vet inte vart jag ska ta vägen snart.
Känner att skrivarlusten sjuder i mig men jag vet inte vad jag ska skriva.

Liten kort sammanfattning:

  • Jag klev på min kattunge igår. Fruktansvärt hemskt men hon lever och blir bättre för var timme som går.
  • Jag ska flytta på lördag så det känns lite stressigt. Var hos exet på stället där jag ska flytta in och han flyttar ut. Vi gick igenom en massa saker som han skulle slänga och som kanske var mina. Känns skönt att den biten är över och att jag fick se att han faktiskt har börjat packa.
  • Jag har haft feber i ungefär tre dagar av okänd anledning. Funderar på om min kropp för söker säga mig något kanske. Som att lugna ner mig och börja ta hand om mig själv bättre.

Som sagt jag är så trött så trött och önskar bara att denna hemska vecka ska vara över med allt vad det innebär.

Read Full Post »

Som rubriken lyder så kan jag bara säga att dessa två går verkligen inte ihop.
Som jag kanske skrivit förut så hyr jag alltså en lägenhet med mina föräldrar som hyresvärdar. Allt har gått relativt bra ända tills nu när jag ska flytta. Mina föräldrar är väl kanske inte de bästa hyresvärdarna men de är oerfarna och har inte så mycket pengar.
Jag började redan fundera på att flytta bara några månader efter jag flyttat in. Det var för ungefär 4-6 månader sen. Jag funderade då hur jag skulle kunna lösa det och bestämde mig för att jag inte skulle klara av en flytt och att jag skulle ge det fram till jul.
Nu har jul och nyårshelgerna gått och jag känner fortfarande att inget har lösts. Jag har tittat runt lite smått efter lägenheter men jag är väldigt kräsen då jag har djur och vill bo lite större samt gärna med naturen nära in på.
Har inte vågat berättat något för mina föräldrar tidigare för att jag förstod att det skulle bli sådant liv som det nu även blev.
Så hade jag bestämt mig för att flytta men hade ingenstans att flytta till så jag väntade ännu med att säga upp lägenheten. Ville inte väcka den björn som sover. Jag vaknade en morgon och kom på att mitt ex skulle ju flytta och lägenheten han bor i har jag själv bott i och trivdes väldigt bra förutom att det kändes ensam eftersom jag inte kände någon där eller hade ett bra socialnätverk. Lägenheten är i själva verket ett fristående hus utan grannar vägg i vägg med andra ord och har en egen tomt som man får göra i stort sett vad man vill med. Det stora pluset eller de stora plusen är att det är stort och en underbar hyresvärd som verkligen ställer upp i vått och torrt.
Jag ringde mitt ex och förklarade att jag skulle flytta och frågade när han skulle flytta. Det klickade bra för han kunde flytta ut lite som han ville men uppsägningen var till den sista mars. Han ringde hyresvärden och det var inga problem att jag flyttade in. Jag fick till och med behålla den låga hyran bara för att det var jag.
Så kom det stora magknipet. Nu måste jag bara säga upp min lägenhet, det vill säga prata med mina föräldrar och meddela att jag skulle flytta. Jag samlade mod och gick ned till dem och sa som det var. De blev inte glada och lyssnade inte alls på vad jag sa utan förklarade bara vad dum och korkad jag var som skulle flytta. Nu skulle jag förstöra min stabilitet och trygghet jag byggt upp här. Det skulle i sin tur leda till att jag skulle börja må dåligt igen. Sen att jag skulle flytta tillbaka till huset var ännu mer korkat och jag var väl näst intill en idiot som ens tänkte tanken.
Jag drog efter andan och koncentrerade mig på att bita ihop när orden haglade över mig. Först snäll sen elak, snäll elak och så höll de på och pratade på. Jag tänkte att jag måste komma ihåg att stå på mig och tänka på vad mitt val var och vad jag ville.
Till sist stod jag inte ut längre och kröp undan med den stora lögnen att jag skulle tänka på saken till dagen efter eller ytterligare dagen efter den. Men när jag kom två dagar senare och sa att jag fortfarande stod fast vid att jag ville flytta så var det samma visa igen. Jag kände mig otroligt rådvill och maktlös. Om detta hade varit ett vanligt bostadsföretag så hade jag bara lämnat in min uppsägning och ingen skulle någonsin ifrågasätta varför jag flyttade. Jag har verkligen försökt att förstå att min familj bryr sig om mig men ibland så tycker jag inte det stämmer. Rättare sagt så känner jag väldigt ofta att det inte stämmer.
Min mor gav mig åter en tidsfrist på tre dagar att bestämma om jag skulle flyta och när hon i så fall skulle sätta ut annonsen ifrån. Dagen efter ringde jag och gav mitt besked att första februari tyckte jag var bra. Återigen fick jag höra hur dum jag var och att jag inte förstod någonting och framför allt att jag inte förstod hur dum jag var. Jag kände mig djupt sårad att min egen mor som jag tyckte att jag skaffat mig ett bättre förhållande än så med kallade mig för dum och verkligen tryckte på ordet.
Anses man verkligen som dum för att man har en egen vilja?
Nåja jag kan nog inte bli så mycket dummare nu ändå så nu sitter jag här och skriver av mig lite grann. Jag har bestämt mig för att flytta och det kommer att lösa sig även om jag kommer få höra många gånger av min familj hur dum och korkad jag är samt hur idiotiskt jag tänker.

Read Full Post »

Efter en vecka full med mardrömmar om mr X och knappt någon sömn så blev jag tvungen att ta hand om en katt som väntade ungar. Mitt ex kom fram till att det nog inte var någon bra ide att hon skulle få kattungar igen och därför blev jag ansvarig för att hon skulle få det någorlunda bra. Fick henne en dag tidigare än vad vi planerat så jag var tvungen att snabbt göra i ordning rummet som jag hade tänkt hon skulle få bo i. Jag räknade att hon skulle få ungarna runt den sista november så jag var mycket orolig över att vi flyttade henne så sent i graviditeten. Hon var inte alls glad över att hon tvingades flytta men väl på plats så lugnade hon snabbt ner sig. Verkade nästan som hon tyckte det var skönt att flytta nu när hon visste vart hon hamnat.
Sotis som denna underbara katt heter var egentligen min katt från början som jag tagit hand om för att annars skulle hon bli avlivad. När jag flyttade ifrån mitt ex så hade jag ingen möjlighet att låta henne vara utekatt längre så då fick han ta över vårdnaden om henne. Han kastrerade henne aldrig för att han ville ha en kull på henne innan. Hon fick en kull och jag var dit och tittade till henne och ungarna ganska ofta. Jag blev otroligt ledsen för han hade stängt in henne och ungarna i sovrummet. Inget ljus för där finns bara ett pyttelitet fönster. En överfull kattlåda som stank fruktansvärt. Men ungarna klarade sig och sen var det inge mer med det.
Så fick jag höra för ungefär en månad sen att nu var det dags igen och han klagade över hur jobbigt det skulle bli. Jag ifrågasatte varför han inte hade kastrerat henne som han lovat men det var bara undanflykter och prat om att pengar saknades. Jag visste inte riktigt vad jag skulle göra eftersom jag redan har en katt och hund så kan man ju inte bara skaffa en till så där. Speciellt inte en fullvuxen katt som väntar ungar dessutom.
Så för en vecka sen ringde han och var riktigt bekymrad. Han visste inte vad han skulle ta sig till med henne och hon var ju så tjock. Han hade återigen blivit tillsammans med tjejen 30 mil bort så vad skulle han göra när kattungarna kom. Jag blev så fruktansvärt arg och jag önskar nu att jag verkligen läst lusen av honom men sån är inte jag. Jag låg sömnlös den natten och funderade hur det skulle gå för min stackars Sotis.
På morgonen så ringde jag till honom och lämnade ett meddelande. Antingen gav han mig nyckeln till huset så jag kunde komma och gå som jag ville och ta hand om katten och ungarna eller så gav han mig Sotis tills ungarna blivit så stora att jag kunde ge bort dem så fick han tillbaka henne sen.
Det blev ju naturligtvis det senare alternativet vilket jag redan hade räknat med. Vi bestämde torsdag så jag hade tid på mig att göra i ordning innan hon kom.
Jag har en ganska unghund som inte direkt är så förtjust i konkurrens så grindar var tvungen att sättas upp och rummet måste ställas i ordning med bädd, mat och kattlåda.
Så ringer han samma dag (onsdag) och säger att hon börjar bete sig väldigt konstigt och det går nog inte att lämna henne dagen efter för han har inte tid. Jag förstår på en gång vad han är ute efter och spelar med. Jag sa att han kunde lämna henne hos mig redan ikväll men att jag måste i så fall skynda mig så jag hann göra i ordning i alla fall lite så det inte blir så stressigt för henne. Nä det gick inte då måste han lämna henne nu innan han åkte till jobbet. Jag kommer om fem tio minuter, sa han. Jag fick is i magen. Det var ju bara att ställa upp, tänkte jag annars föder hon väl hemma hos honom så blir det ännu värre än förra gången hon fick ungar. Skyndar mig och letar efter provisoriska grindar och något hon kan ligga på. Det gick fem minuter sen ringde han och talade om att an stod utanför. Jag tog ett lakan med mig ned så jag skulle kunna lyfta henne. Man måste nämligen vara väldigt försiktig när man lyfter en gravidkatt speciellt i slutet.
Ett blodigt ex mötte mig vid bilen. Tydligen hade han itne direkt varit så försiktig när han lyft henne så hon hade klöst honom för sitt liv. Man såg på henne hur stressad hon var. Jag gick in i bilen och pratade lugnt med henne. Exet hade inte hittat kattburen så hon var lös i bilen. Jag la lakanet runt henne och lyfte henne försiktigt. Hon blev rädd och försökte klättra över min axel men jag tog henne lugnt i nackskinnet och höll mjukt fast henne. Då lugnade hon sig och tryckte sig mot min kropp istället. Jag började nästan gråta när jag kände hur rädd och förvirrad hon var. Hur kunde mitt ex göra så här mot vår katt. Jag bar upp henne i lägenheten och hon började genast stryka sig mot våra ben.
Jag ägnade resten av kvällen åt att göra det så mysigt som möjligt åt henne. På kvällen dagen efter (torsdag) började hon jama så konstigt. Jag sov med henne under natten så hon inte skulle känna sig ensam och om kattungarna var på väg. Jag vaknade flera gånger under natten av att hon jamade men inga kattungar. På morgonen så var hennes mage stenhård och jag bestämde mig för att avboka mitt besök på sjukhuset för nu var nog kattungarna på väg. Min granne kom in och tittade till henne för hon har haft hand om många katter som fött ungar. Men hon sa att det blev nog inga kattungar förrän efter helgen.
Jag kände ändå på mig att det nog snart var dags, kanske inte nu men någon gång under helgen. Var med min syster hela dagen och tittade till Sotis lite då och då. Hon hade blivit mycket lugnare även om hon letade efter en bäddplats frenetiskt. När jag kom upp på kvällen vid nio så hörde jag något konstigt pipande. Jag gick dit och kollade och då hade hon fött en söt liten kattunge. Två timmar tog det sen låg fyra små söta mirakel där i min garderob. Hon slickade och kurrade. Hon såg riktigt stolt ut där hon låg och jag vet inte om ag inbillar mig men det var precis som att hon väntat på att jag skulle komma för hon visade verkligen sin uppskattning genom att titta på mig och snabbt gosa med mig innan det var dags för nästa. Så den 27/11-09 mellan klockan 21:00 och 23:00 föddes de. jag har kollat könen och jag tror det är tre honor och en hane. Bilder kommer senare. Det fantastiska är att Sotis verkligen litar på mig. Trodde först det berodde på att jag kanske gjorde något fel eller så men jag märkte ett tydligt förändrat beteende när någon annan gick in i rummet.
Det jag märkt är att när jag kommer och tittar till dem så passar hon på och går och äter och går på lådan medan jag håller en koll på ungarna. Hon är dock inte så försiktig för hon spatserar rakt ut ur garderoben med ungarna hängande under sig som tappar taget en efter en och hamnar på golvet om de har otur.

Så jag antar att man visst kan ta hem en fullvuxen katt som väntar ungar till ett hem som redan har en unghund och en katt bara man kan anpassa sig och är lite uppfinningsrik.

Read Full Post »