Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘besviken’

Än en gång har jag och mina föräldrar lyckats bryta ned mig. Lyckats få mig tro att livet inte är värt att leva, inte utan en familj.
Än en gång har de vänt mig mig ryggen när jag behöver dem som mest.
Jag har fått lära mig att de alltid finns där för mig oavsett vad det är. Gång på gång blir jag besviken och sviken.

Frågorna hopar sig och ställs gång på gång. ”Vad har jag gjort? Vad gör jag för fel? Varför duger jag inte? Varför är de så arga på mig?”

Äntligen förstår jag att det inte kan vara mitt fel. Jag har tvivlat på mig själv länge nog nu. Saker har visat sig i ett annat ljus och jag står helt maktlös och försvarslös mot deras anklagelser och hot.
För jag behöver inte försvara mig, jag behöver inte längre skydda mig. Jag är ren och utan skuld.

Ibland måste man veta när man ska ge upp, sluta kämpa emot utan börja kämpa för sig själv istället. Leva för sin egen skull och inte längre leva kvar i det gamla.
Visst är jag egoistisk och jag kunde inte heller vara mer stolt över det. Jag känner hur jag växer som människa och stoltheten sväller i mitt bröst. Kampen mot mig har gjort mig stark.
Hur många gånger har jag inte fallit mot marken men åter rest mig upp? Hur många gånger har jag inte förlorat hoppet och famlat i mörkret men sedan stått där klarsynt och starkare än någonsin?
Det är sant. ”Det som inte dödar dig, gör dig starkare”
Hur många gånger har jag inte varit nära att dö? Jag har redan dött en gång. Mitt hjärta har krossats ett flertal gånger och min kropp har legat blåslagen och handlingsförlamad.
Jag har tappat min identitet och fått skapat mig en ny för att åter förlora den.

Ändå står jag här, just nu, här idag och jag lever.

Annonser

Read Full Post »

Vad gör man när man blir bortglömd? Ska man bli arg, ledsen eller helt enkelt inte bry sig?
Idag har jag både blivit arg och ledsen för att nu inte längre veta vad jag ska tro tycka eller tänka om saken.
Hur skulle du känna om någon glömde bort dig? Vart går gränsen för att det är okej att glömma bort eller bara vara nonchalant?
Min kille lovade mig en dag att han skulle väcka mig på morgonen men glömde bort det. Det är ingen stor sak men jag blev ändå ledsen. Senare kunde jag ju naturligtvis tänka att det är ju inte hela världen för det är ju en sådan liten sak. Men idag kunde jag inte det.
Har varit på sjukhuset för en gastroskopi undersökning. Har varit så otroligt nervös inför den och verkligen behövt mycket stöd. Eftersom killen skulle ner till sin skola och lägenhet 60 mil bort och mina föräldrar är i Stockholm fick lillsyrran följa med och hålla mig i handen. Dock har mina föräldrar pratat och stöttat mig både före och efter.
Men inte den person jag helst av allt ville ha stöd från. Pratade med honom igår om dittan och dattan men imorse när jag vaknade var jag urnervös och ringde till honom. Inget svar. Jag ringde till mina föräldrar och pratade av mig lite istället. Tänkte att han troligtvis hade ett möte och skulle vara anträffbar senare. Klockan är nu över sex på kvällen och jag har fortfarande inte hört något av honom. Jag försökte i tre timmar innan undersökningen att få tag i honom, för han vet alltid det rätta att säga, men utan resultat. Jag gav upp och skickade ett sms istället där jag förklarade att jag var ledsen över att jag inte fått tag i honom trots att han visste vilken dag det var.

Ställer jag för höga krav eller är jag för känslig? Jag vet faktiskt inte men jag känner mig ändå grymt sviken.

Read Full Post »

Är jag rädd för att vara ensam?
Är jag rädd att bli utan närhet?
Vad är det med mina val av människor runt omkring mig?
Verkar som att jag ständigt ser ned på mig själv och minimerar mitt eget värde.
Nu är jag där igen… trodde inte det men nu när jag fått en klarare bild så verkar det inte bättre.
Men ingen kan ju veta hur än människa är innan man lärt känna dem. Alla förtjänar ju ändå en slags prövotid.

Jag tror att prövotiden för den här människan är ute nu. Har vänt och vridit på problemet/problemen men inte fått någon riktigt rätsida på någonting. Svar har jag fått men stått lika förvirrad efteråt i alla fall. Jag är för lätt smickrad helt enkelt. Var bara tillmötesgående så lägger jag mig snällt ned igen.

Jag blir besviken på mig själv som låter mig utnyttjas så.

Sanning eller lögn?

I övrigt har det varit en underbar dag. Är så glad för det var längesen jag hade EN bra dag och nu har jag haft TRE på rad!

Read Full Post »