Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for februari, 2015

Vem är jag?

Vem är jag, blott ett virvlande löv för vinden?

Vem är jag, mer än ett ödsligt eko långt där borta?

Vem är jag, en enslig stig genom skogen?

Vem är jag, en droppe i havet?

Vem är jag?

Annonser

Read Full Post »

Det är krävande att vara student. Det kräver allt fokus och man är aldrig ledig oavsett om man håller i böckerna eller inte.
Att vara förälder är också krävande. Det kräver fokus dygnet runt och oavsett om barnet är på dagis eller hemma finns tankarna där på hur ens hjärtegull har det.
Att dessutom kanske bli ensamstående vet jag inte om jag pallar med. Det är som att ha två heltidsjobb OCH vara chefen som ska se till att inte företagen går i konkurs.

Jag vill kliva av den här karusellen nu och jag vill att allt ska bli som vanligt igen. Men det verkar långt borta även om vi inte hatar varandra. Kan man någonsin hitta tillbaka igen när man väl drivit ifrån varandra?

Read Full Post »

Lilla frö

Litet frö på jorden
Är inte stor i orden
Tills roten slagit fast
Krävs bara ett litet kast
Vindarna kommer, far hit och dit
Vill någon lilla fröet illa med flit?
Solen gassar, regnet blöter
Fröet ned i jorden nöter
Se så lilla frö, väx och blir stor
Med roten i jorden du växer och gror

Read Full Post »

Kärleken är solid som is men lika flyktig som vattenånga.
Kärleken tränger in över allt, likt ett envist duggregn.
Kärleken lämnar djupa spår, likt älven som formar berg och dalar.
Ingen överlever utan vatten, men inte heller utan kärlek.

Read Full Post »

Ja det är nog hur min dag sett ut idag fast bakvänt

Redan igår skulle vi ha åkt till syster yster och sova över för att grilla idag. Men det blev inget av då all energi rann ur mig pga allt ansvar och noll stöd från min omgivning. Så jag nattade sonen istället och så åkte vi nu på morgonen.

Strålande sol och lite blåsigt men ändå helt godkänt väder för att åka och grilla.

Börjar med att bilen inte har någon kylarvätska och jag får reda på att sambon glömt detta faktum och vi har alltså åkt över hundra mil i detta tillstånd. Snacka om tur ändå att inget hände.

När vi väl kommer fram snöar det och blåser iskalla vindar. Grilla skulle vi men var tvungen att gå in då sonen började bli alldeles blå i ansiktet.

Världens gräl startar då jag tröttnar på att ta skit från andra pga saker som sambon orsakat. Han ska äntligen bli utredd nu för att kunna få hjälp. Men vägen dit har varit lång och snårig framför allt för att han själv inte velat söka hjälp då han inte tycker något är fel. Det är alltid situationens fel enligt honom.

Totalt utmattad och vill bara sova, så nu ska jag äta chokladbollar och titta på en film.
Först ska jag bara lyckas söva med sonen som håller på och slår kullerbyttor i sängen.

Read Full Post »

TV:n som en drog

Är det inte fascinerande vad utvecklingen går fort framåt? Platt-TV, mobil telefoner/smartphones, tablets mm. Vad gjorde vi egentligen innan vi hade all teknik?
Tekniken hjälper oss med mycket. Allt man kan tänka sig finns för det mesta bara några klick bort. Kalender, inköpslista, kom-ihåg lista, kamera med alla våra bilder och filmer, spel och mycket mycket mer. Det är fantastiskt och det har hjälpt mig många gånger då jag har problem med minnet.
Men hur många använder inte telefonen, tableten eller tv:n som ett bedövningsmedel? Hur många gånger kommer inte telefonen fram när man har 1 minut över? Ja, ibland kanske bara 30 sekunder över!

Kom på mig själv igår att först sitta framför tv:n och sen med telefonen, allt för att jag inte ville gå och lägga mig eller hade ork att kommunicera ned min sambo! Usch vad arg jag blev när jag tittade upp på klockan och insåg att dem var 45 minuter efter den tid jag planerat att gå och lägga mig.

Vart är vi påväg, tänker jag många gånger. Stäng av tv:n och umgås med din sambo, bannar jag mig själv men allt för bedövad av TV:ns lockande avkopplande avtrubbning för att göra något åt saken…

Read Full Post »

Sporadisk uppdatering

Ja åren går. Inte dagar, veckor eller månader utan år!
Idag har jag en liten son på 14 månader som precis börjat på dagis. Grät i en halvtimme efter sambon åkt iväg med sonen till dagis. Någon timme senare njöt jag i istället av tystnaden. Snacka om känslomässig bergodalbana, fast på ett positivt sätt.

Kämpar fortfarande med PTSD:n men upplever att jag börjar kunna fungera allt mer normalt. Skulle någon fråga mig hur gammal jag är skulle jag nog svara runt 2-3 år för det för det är ungefär så längesen som jag började ta beslut och försöka styra mitt liv.
Efter föregående inlägg hände mycket omvälvande i mitt liv. Plötsligt lyckades jag bli gravid (trodde inte jag kunde bli gravid), min terapeut slutade, vi flyttade då jag fick svår foglossning och skolan fick stå lite åt sidan pga graviditeten. Men trots all stress och förändring så mådde jag underbart. Att vara gravid var det bästa som någonsin hänt mig. Livet hamnade i ett helt annat perspektiv.

Får berätta lite mer en annan gång 😉

Read Full Post »